Idag vid elva åkte vi till islandshästarna. Det är skönt att det ligger så nära, fem minuters bilfärd och sen framme. För första gången i år var det underställ som gällde, och det kändes ganska kallt i luften även fast temperaturen låg på runt tre grader.  

 

Efter regnet i veckan var hagen som en stor lerpöl, i alla fall precis utanför stallet där hästarna står och trampar upp.  Det vart tur att det fanns stövlar som vi kunde låna, nu innan vi har med egna. Silfra och Svala stod en bit ner i hagen tillsammans med två andra hästar (har inte lärt mig allas namn än). De såg så glada ut med sina små lurviga öron spetsade. Det tog två sekunder sen var grimmorna på och vi var påväg in. Det är jätteskönt att de är så lätta att ta in, nu behöver det ju inte gå så lätt alla gånger men vi kan ju hoppas.

 

De är så lurviga och pälsarna var helt leriga, men vi borstade av dem så gott det gick.Det ända som egentligen skilljer sig något i utrustningen är att man lägger sadeln något längre bak än på "vanliga hästar", och vi har enbart ett sånt sadelunderlägg alltså använder vi inget schabrak. Tränset är också ett stycke med bett, tyglar och nackstycke, och sedan en remontnosgrimma tror jag det kallas.

 

Vi begav oss iväg för att rida på tippen, som är samma runda som vi red första gången. Vi skrittade först på grusvägen som ledde dit. Tanken var att eftersom de har sina "galoppställen" osv, så ville vi väl få dem att lyssna på oss och inte bara rusa iväg bara för att det är vad de brukar få göra på just det stället. Vi började med att ta ett varv i skritt, vilket gick bra. Silfra gick i täten och Svala bakom när vi inte red bredvid varandra. Försökte få dem att vara uppmärksamma på hjälperna, ställde, gjorde skänkelvikningar från sida till sida, halt för att känna att de faktiskt lyssnade på oss. Det fungerade bra, båda lyssnade bra på både skänkel och hand. Sedan bästämde vi för att ta ett till varv med tölt och galopp. Tölten gick jättebra, och det är en så mysig gångart! De lyssnade fortfarande bra på halvhalterna och var lätta att sammla ihop, där emot vart det lite svårare att göra halt för att vänta in Mamma, heh. Vi får öva på det. Vi tog bara två galopper, eftersom det var en annan ryttare som kom ridandes som vi var tvungna att ta hänsyn till. Men det blev  i alla fall två härliga galopper när vi visste att kusten var klar. 

 

Det vi behöver tänka lite extra på är alltså halten, det hade ju kännts bra om den funkade i alla lägen. Oavsätt om Silfra eller Svala är i täten. Vi kommer trots allt behöva ta oss över någon väg i framtiden själva.

 

Väl tillbaka i stallet ryktade vi av sammtidigt som hästarna fick tugga på sin mat innan de fick komma ut till hagen igen. 

 

Imorgon förmidag åker vi dit igen, men antagligen lämnar bara Mamma oss där så får vi rida iväg själva. Vi får se hur det går, men det får ni helt enkelt se imorgon.